Till alla er som underskattar mig:
Jag är trött på och höra kommentarer och antydningar om mig och mitt liv nu. Folk som inte har en aning vad det är för något man gör eller hur hårt man kämpar.
Jag är ledsen och oerhört besviken på alla dessa människor som kan skälla och betee sig dåligt emot andra men inte se vilken situation de själv sitter i. Vilket liv lever du själv? Vilka ljusstunder har du? Hur hårt kämpar du?

För det första sökte jag till högskolan och jag kom in i slutet av augusti.
Vem hade någonsin kunnat tro att jag skulle komma in? Mina betyg var inte dåliga men inte heller skit bra. Men oavsett så kom jag in , jag bryr mig inte hur , när eller varför bara det att jag gjorde det.
Innan dess hade jag slavat på max långa nätter och långa dagar och jag kände att jag behövde en förändring annars skulle jag dö. Och där kom den!
Men jag ropade nog hej för fort, för när jag kom dit och satte mig på första föreläsningen tänkte jag -"Va fan har jag gett mig in på? Jag kommer aldrig klara det här!".. Och det fortsatte i många veckor.

Vi läste (läser) psykologi , och det var någonting helt nytt för mig! Vi läser nu i två engelska böcker , vardera på ca 600-700 sidor med bara svåra fraser och en massa nya saker man aldrig hört talas om förut.
Sen har vi en svensk bok som faktiskt inte kommer så långt efter på svårighetsgraden den heller!.
Jaja men jag vill bara att ni ska förstå hur jävla hårt jag jobbar!
En vecka för mig ser ut såhär.
Har vi föresläsningar på förmiddagen , träffar jag min grupp och vi löser våra examinationsuppgifter och gör det vi ska för att kunna redovisa vid semineriena. Har vi föreläsningar på eftermiddagen träffar jag min grupp och utför examinationsuppgifterna. (Och dom här uppgifterna är det inte bara och sätta sig en dag med, det tar oerhört mycket tid tro mig!)

Sen när jag kommer hem efter kl 16 är det dags och sätta sig med dom underbara engelska böckerna och läsa, läsa , läsa och läsa. Allt för att man ska klara den sista och slutgiltiga hemtentan före kursslutet. För läser man inte , så är man borta. Då har man inte en aning om vad den handlar om , eller vad man ska leta efter informationen när den väl kommer. Och tro inte att "ja men examinationsuppgifterna är väl en del utav arbetet?" jaa det är det, men de uppgifterna är någonting heeelt utanför hemtentan och det vi själv ska läsa på individuell nivå!

Sen de dagar då jag inte har föreläsningar träffar jag antingen gruppen eller så kör jag i sandviken på körskolan. Och där blir det att man avvarar några timmar för att plugga teori och man måste göra framsteg även med den varje dag. Det är snart över och bilkörningen sjunger på sista refrängen nu inför slutprovet men det är ändå hårt hårt hårt hårt.
Jag vill att det ska vara över nu så jag kan fokusera på skolan!

När jag väl kommer hem ifrån sandviken sätter jag mig alltid med teorin någon timme för att då har jag det färskt i minnet och sen tar jag itu med att läsa det 60 sidor långa kapitlet vi ska gå igenom på morgondagens föreläsning. Och gör jag inte det är jag nere på S.A.T.S och tränar asset av mig för att jag ska må bra både psykiskt och fysiskt! Ja det kanske är lite egoistiskt för det gör jag ju faktiskt enbart för min egen skull.... men efter det är det bara och hoppa i säng och försöka sova så gott man kan.
Tror ni att jag hinner med mycket annat i mitt liv?

Jag kände att en gång för alla ville jag bara verkligen berätta vad jag gör med mitt liv.
Och jag är stolt. jag är otroligt stolt över mig själv, över allt jag hunnit åstadkomma bara på några månader och på hur mycket jag har kämpat och lärt mig. För ett år sedan trodde jag aldrig det här om mig själv! Jag har vuxit och mognat som person. Jag har blivit en ny människa, någon som tror på livet och verkligen ser de ljusa stunderna!

Ikväll ska jag ut och ta ett glas vin med sofie och josefin! Sofie ringde igår ifrån stockholm och berättade att hon hade det lite kämpigt så hon skulle åka hem till gävle några dagar och undrade om vi kunde ses något. Eftersom att jag varit och kört på körskolan idag och pluggade teorin där , pluggade jag mina läxor och min redovisning inför imorgon i bilen hem och gjorde lite hemma. Så att vi tre kan träffas, prata och mysa och lyssna på oerhört bra musik som trubadurerna spelar på heartbreak:)
Det är de stunderna jag lever för! :) Hade det inte varit så att jag fyller år i helgen och mamma och syster planerat fest skulle jag ha suttit hemma med mina skolböcker i högsta hugg och läst om biologisk psykologi, hur vi människor lär oss och lever, hur vi utvecklas och hur vi fungerar i grupp.

Så säg mig....vad gör du med ditt liv?