Tänkte jätte mycket på det här igår , att han då vid den tiden jag låg och tittade på tv förra året åt mat med sin familj, han för-firade sin bror Andrés födelsedag och dom hade det jätte mysigt.

Sen gick han utanför dörren - och kom aldrig hem igen.

Hur drastiskt ett liv kan tas ifrån oss, och hur drastiskt ett liv kan förändras för familjer och vänner. Jag brukar inte tänka på döden som någonting negativt i sig - döden kan vara vacker när man levt ett långt och lyckligt liv och få somna in i lugn och ro.

Förra året vid den här tiden yrde snön utanför fönstret och det var flera minusgrader. Robin var helt översnöad innan dom hittade honom.

Tänk om det ändå kunde ha varit idag, det här året, han gick ut för att träffa sina vänner?
Då hade han inte frysit ihjäl. 
Tänker man sådana här tankar blir man tillslut helt tokig - och jag försöker verkligen undvika dom! Men ibland så kommer det och smyger sig på en.

Han hade det iallafall jätte vackert vid graven att bara det gav mig en tår. Vilken fin gravsten han har fått!
Mina tankar går till Janet, André & Liam idag. Hoppas ni finner ljuset i det eviga mörkret.

Det måste jag tro för att orka leva.