Jaa ni? Jag har sett att många startat sånna här bloggar och då tänkte jag att jag också kunde göra det. Kan ju vara skönt och skriva av sig ibland också? Jahapp... Sitter och lyssnar på Damien Rice - 9 crimes nu. Hur underbar låt som helst och man kommer i blogg "mood" om man säger så.
Är så otroligt trött på mitt liv nu. Jag har blivit besviken och förd bakom ljuset ett x antal gånger för mycket nu och godtrogen som jag är fortsätter jag ändå släppa in folk och tro det bästa om dom.
Varför lär man sig aldrig? Och varför just jag? Det är väl dom frågorna man ställer sig varje dag. Jag som alltid ansett mig vara en människa som MINST vill göra illa någon annan.
Det är väl så jag är? Uppfostrad att tro det bästa om folk och alltid ge dom en ärlig chans? Frågan är bara när min chans kommer? När? Eller borde jag säga om?
We're all grieving , lost and bleeding. Det är väl så det är antar jag. Man är aldrig ensam..
Även om jag känner mig bra ensam ibland måste jag säga. Som nu...

Vad ska jag göra med mitt liv då?
Har funnit en skola i Stockholm som passar mig PERFEKT. Det enda som inte fungerar riktigt är pengarna.
Det kommer kosta mig ca 84 000 att gå på den, och då är utbildningen i 5 månader.
5 månader i Stockholm. Fattar ni hur man skulle utvecklas? Mogna? Kunna gå vidare och finna hopp?
Just nu har jag inget. Och ändå säger dom att hoppet är det sista som lämnar människan , men vettefan om det inte redan är försent.

Har NOLL inspiration , NOLL motivering och NOLL livsgnista.
Hur gör man då? Livet går vidare.. det är något man inte kan säga emot. Men vart tar jag vägen?
Tanken har slagit mig att jag kanske borde flytta ner till min syster i Helsingborg några månader och försöka finna nåt slit jobb. Byta miljö och möta nya människor.

jag har blivit så otroligt bränd på senaste tiden och det är svårt... det känns svårt.
Vart ska jag ta vägen? I'm stuck.. Och vädret utanför gör det inte lättare..