Waaait for it... waaait foor it.

Ja hallådär! Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg och berätta att jag lever.
Efter om och men och många bravader och otäcka upplevelser lever jag iallafall.
Kryssningen var kanon, även om vi spenderade 22 timmar av 23 nere i den lugna hytten.
Haha, kändes inte direkt som att vi ville beblanda oss med båtens tokiga fulla studenter, vi var inte direkt intresserade av och ha killar med bånge tryckandes mot oss på dansgolvet heller.. så vi gav upp -helt enkelt.
Jaja, men kryssningen var kanon som jag sa tidigare! Vi fyra tjejer är bäst, tycker om er så mycket!
Vi kan göra allt roligt, om vi verkligen vill. Vi satt och spelade kort, spelade in videos, sjöng och var allmänt orediga och fulla. Livet-på-en-jäla-pinne-alltså.
Helnöjd med vår resa är jag!

Vägen hem förvandlades dock ifrån välbehag och god sömn till det obehagligaste jag någonsin varit med om.
Vaknade med ipoden i öronen av en jäla smäll (vi satt i första vagnen) och kände hur hela vagnen nästan lyfte ifrån spåret.
Fan tusen tankar hann blixtra förbi mitt inre och jag trodde att det var kört,. kändes som att hela tåget skulle spåra ur och hamna i skogen. Först smällen - sen ljudet. Ljudet var det absolut värsta. det kommer jag aldrig någonsin att glömma.
Gnisslande och ben som knäcktes under vagnen, det följde med minst en halv kilometer innan vi lyckades få stopp på tåget.
Efter om och men och många förvirrade tankar, fick vi iallafall reda på att det var en stor älg vi hade kört på. Tog riktigt illa vid mig. Djurvän of the year och att just vår vagn hade kört på stackaren. Vi satt i mördarvagnen. Fy!
Jaja, jaag och Paulina hade många ångestladdade minuter innan tåget äntligen rullade in på Gävle central. Där mötte adde upp mig och jag skakade i hela kroppen och såg ut som ett lik. Och där var blodet. Varför kan man inte titta bort när man vet att man tar illa upp? Men ändå så måste man kolla. Usch.. 

Så nu är jag officiellt rädd för att åka - flygplan, tåg och båt. 
Haha jaja, någongång i framtiden lär jag väl våga sätta mig på nåt av dom här sakerna igen.. menee då ska jag vara full.

Åter till vardagen då.. Helgen blev lugn och skön med god mat och lite alkohol. Och min älskade andreas vid min sida!
Nu sitter jag och försöker plugga och få ihop sidorna till litteraturseminariet vi ska ha.
Känns som att jag låst mig totalt! Aja, vi hörs hörrnii.
Bilder kommer snart!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0