Jag är så sviken så jag vet inte vad jag ska göra.

Jag tänker inte gå in på några detaljer.., Men just nu finns det några saker som är viktigast i mitt liv.

-Mina vänner och min släkt... och till min släkt hör Robin Arousell som avled den 23 november 2009.

Han hittades ute på morgonen och skeppades iväg till uppsala lasarett där han aldrig vaknade upp nå mer.

Läkarna konstaterade att han var hjärndöd efter att ha frusit ihjäl i det otäcka snöovädret under natten.

Jag och Andreas har försökt gjort en minnessida till honom som skulle göras officiell den 19 maj när han skulle ha fyllt 21 år. Det här är verkligen min absoluta sista hälsning till honom och mitt sätt att hantera sorgearbetet efter hans bortgång.

Att få göra något till hans ära och ta hjälp av Adde som kan göra jätte fina saker.

Den enda önskningen jag hade var att hans älskade mamma Janet skulle få vara den första att se sidan och lägga in den första kommentaren. Men så får jag reda på att han visat den för en.. och en blir flera.. flera blir alla.

Alla vet hemsidan - innan den ens är klar.

Allting är helt förstört! Min vision, mina tankar och min dröm att få ge Janet någonting fint. Allt är helt förstört!

Nu är det inte unikt längre.. ingenting är unikt. Inte när andra redan smutsat ner den innan hon fått chansen och se.

INGEN annan än hon är värd att få se den! FATTA DET! Hon är VIKTIGAST , hon är det absolut viktigaste i det här.

Hon förlorade en son som var hennes allt.

Det här är skit enkelt att skratta åt, jätte enkelt att bara vifta bort med handen,. och jag förstår att Du gör det.

 Men det är här viktigt. Oerhört viktigt för mig! Och jag kan inte förstå av hela min själ och hela mitt hjärta hur du inte kunde acceptera det. Hur du inte kunde förstå min sorg och min bearbetning och mitt själ att faktiskt göra det här.

Det här var viktigt och nu är allting förstört.

Och att sen inte kunna lyfta telefonen och ringa mig och be om ursäkt och försöka trösta mig när jag är ledsen. När jag den senaste timmen gråtit floder, varit frustrerad, arg, besviken, arg och allt som bara går. Så har du bara suttit.. stängt av mobilen för att ditt liv blir så otroligt mycket lättare då och gjort gud vet vad? Men inte har du tänkt på mig. Istället kunde du faktiskt ha visat att du har stake och gjort någonting åt mig. Gjort någonting för mig !

Du har inte gett mig någonting eller visat mig stöd eller ånger.

Vem är du? 

Hur kan du skratta åt mina känslor och inte tycka att dom betyder någonting?

Hur kunde du göra så? ... och sen be mig vänta? Aldrig.